Musik på Linderödsåsen

 

Naturligtvis har man på Linderödsåsen, såväl som på alla andra ställen i Skåne spelat och dansat genom tiderna. De som är lite äldre kan ännu idag berätta om dansbanan i Liarumsskog och vintrarnas danser i Sätaröd på norra sidan av åsen. I dag finns det säkert något slags instrument i nästan varje hushåll. Och man spelar i alla möjliga sammanhang från dansband till blåsorkestrar. Så nog har det alltid funnits musik på Linderödsåsen.

Ser man 100 år tillbaka i tiden fanns det gott om spelmän runt om i byarna på åsen, som spelade den tidens dansmusik. De blev anlitade till alla möjliga sammanhang där det behövdes musik, dop, bröllop, begravningar och vanliga danser i vägskäl och på logar.

Från mitten av 1700-talet, fram till slutet av 1800-talet kan man generellt säga att det fanns tre typer av spelmän på landsbygden: Häradsspelmän som man kan kalla professionella musiker, halvprofessionella spelmän som hade musiken som extrainkomst vid sidan om lantbruket eller någon hantverkssyssla, och kornspelmän som kännetecknades av att de vandrade omkring och spelade för en sup eller en bit mat.

Kornspelmännen var ofta gehörsmusiker och kunde inte läsa noter, vilket de två andra kategorierna av spelmän oftast kunde.

Dessa spelmäns repertoar varierade från spelman till spelman, men hade ofta sitt ursprung i en allmänt spridd repertoar med influenser från hela norra Europa. Över huvud taget är det svårt att exakt bestämma vem som komponerat låtarna, utan man säger att de är efter den eller den spelmannen.

En känd kornspelman var Lasse Nilsson och som levde sina sista år i Lyby och kallades därför Lasse i Lyby. Kornspelmännen stämde ofta ner sina fioler för att spara på strängarna, deras låtar var ofta enkla och ålderdomliga, som den här valsen efter Lasse i Lyby.

De flesta melodierna som spelas idag finns i samlingen Svenska Låtar, Skånedelen, som sammanställts av Nils Andersson och Olof Andersson. Följande står att läsa om spelmannen Ored Andersson i Linderöd, som efterlämnade en rad vackra låtar, bl.a. några praktfulla polskor:

"Ored Andersson eller Ored Spelman var utan tvekan den mest beryktade spelmannen norr om Linderödsåsen. Han föddes i Älmhults församling i Huaröds socken och flyttade som ung till Linderöd. Han hade lärt sig spela av sin aderton år äldre bror Nils Andersson och enligt Ored så var han sin tids främste spelman. Om ett bröllop i Gärds, Albo, Färs eller Frosta härad ville göra anspråk på en rangplats så skulle Nils Andersson spela, var han förhindrad så sköt man upp bröllopet till en tid spelmannen var tillgänglig."

Vid spelmanstävlingen i Lund 1907, då Ored var 87 år gammal, erhöll han ett hederspris, ett tack för en mycket omfattande spelmangärning.

I Ullarp som ligger mellan Sätaröd och Liarum hittades, vid en vindsröjning någon gång i början av 1980-talet en gammal notbok som hade tillhört flöjtspelmannen Nils Persson i Ullarp. I den samlingen finns en bred repertoar från det sena 1800-talet samlad, det finns många mazurkor och polkor, men även några kadriljer, en hopsa och ett par polskor. Nils Persson omkom i slutet på 20-talet vid den gamla vägporten mellan Ullarp och Sätaröd. I notsamlingen fanns en liten engelska eller anglais, en dans som var mycket populär i Skåne under senare delen av 1700-talet och en bra bit in på 1800-talet. Den dansas av två par och är en s.k. kontradans.

I Vebäck utanför Huaröd fanns i slutet på 1800-talet en snickare som hette Ola Andersson. Han var född 1845 och hade lärt sig spela av Jöns Jernberg i Östra Sönnarslöv efter vilken han hade större delen av sin repertoar. Han hade även spelat med de blinda bröderna Hans och Anders i Gärds Lyngby, vilka slutade spela dansmusik efter att de blivit religiösa. Denna polska fanns i en av honom efterlämnade notböcker.

Den bäst bevarade dansen i Skåne från den här tiden är kadriljen, en praktfull kontradans där hela byns invånare kunde delta. Upp till 50 personer kunde dansa samtidigt. Man ställer upp sig i en kvadrat med fyra led och sedan dansas de fyra repriserna taktfast och noggrant. Det gällde för spelmännen att vara extra taktfasta så att dansarna kunde höra rytmen och hålla leden raka.

Byggmästaren Per Jakobsson Ekelund född 1818, spelade fiol och klarinett. Han var mycket anlitad som bröllopsspelman, han lär till och med ha blivit anlitad att sköta musiken på rådhuset i Simrishamn på 1830 och 40-talet. Han umgicks flitigt med bl.a. Jöns Jernberg i Östra Sönnarslöv och lärde sig många låtar av honom. Han har efterlämnat en mycket praktfull kadrilj, som lär ha kommit från Nils Anderberg i Klamby

Tidigare fanns ju naturligtvis varken radio och TV eller grammofoner. Men det fanns vissångare som gick runt på landsbygden och sjöng. Skillingtryck var ett populärt sätt att få del av nyheter, om än i något tillspetsad form. De allra längsta innehöll flera hundra verser och tog flera timmar att sjunga igenom. I dag är de ersatta av såpoperor på TV. Anders Hansson som kallades för Munken var en skicklig vissångare. Han hade arbetat som rallare på stambanan och hävdade, med viss rätt, att spåren efter hans arbete syns än i dag. På senare år försörjde han sig som kringresande fiskhandlare och dog på ålderdomshemmet i Vittskövle 1913.

Ytterligare några spelmän från Linderödsåsen

Per Larsson Lindahl var skomakare och spelman, han var född i Frännarp i Östra Sallerups församling 1849. När hans dotter växt upp blev hon hans medmusikant vid gillen och bröllop. Dottern gifte sig sedemera med lantbrukaren Nils Söderqvist som också han var spelman.

Anders Åkesson Skoug, lantbrukare, född 1842 i Vittskövle spelade fiol till dans ofta tillsammans med de blinda bröderna Hans och Anders i Gärds Lyngby. Tillsammans med spelmanskollegan Anders Erik Severin, som var garvare, spelade de till midsommardansen vid Vittskövle slott.

Ola Persson Lundqvist, född 1834 var lantbrukare men hade varit dragon i sin ungdom. Han hade lärt sig att spela av sin far Per Olsson i Lokaröd.